Vet inte hur många man hör som säger: Gud vad tiden går fort.

Jo och även jag håller med. För ett år sedan hade jag absolut den jobbigaste tiden i mitt 33 åriga liv.

Min pappa dog.

Nu var ju då saken att han hade bestämt sedan innan att han inte ville ha kontakt med mig och min ¨halv¨store bror. Men ändå, det är ju aldrig kul när det händer. Det fanns ju ett hopp någon stans att han kanske skulle ringa eller något. Men det kommer ju då nu aldrig att hända. Det var helt enkelt ett helvete när detta hände. Det positiva med allt var att jag hittade min store bror. Det sjuka med allt var att jag hittade honom på Facebook typ 1-2 veckor innan våran pappa dog. Hur sjuk är inte det. Men jag är så glad att jag gjorde detta, för utan honom och allt prat vi hade under denna tiden. Gjorde att man fixade allt.

Jag är självklart även tacksam för alla er andra som stöttade mig under denna tid. 

Och nu 1 år, 12 månader, 52 veckor och 365 dagar senare.

Sitter jag hemma i Guldheden, har haft en av mina första fulla cykel klasser. Pluggar till PT och kommer att ha ett PT jobb i December när skolan är slut. Mår så j******la bra helt enkelt. 

Vet att jag flera gånger under de senaste 5 åren har känt att, nu är det väll min tur att må bra. Och gissa jag tror att det är så,, :-) 

Jag har hittat det jag vill göra och som jag mår bra av att göra. Både kroppsligt och själsligt,,,oj vad djup jag blev där :-) 

Det jag vill säga till er alla är

          What Doesen`t kill you, make you STRONGER.

       

                                             8-)  :-D  :-P  O:-)  :-)